Bolinder, Jean, 1976, Då fick jag se en blekgul häst... - detektivroman [detektivroman]:
[256 s.] När Jöran Bundin och hans 7-årige son, Magnus, vandrar på stranden i Falsterbo, möter de en gammal ryttare på en blekgul häst. Magnus känner genast igen ryttaren som Tarsan. Magnus får följa med Tarsan på en ridtur, och när de kommer tillbaka till Jöran får även han klart för sig att det verkligen är Tarsan, d.v.s. Erik Fricks som spelat Tarsan i flera filmer på 1940-talet. Jöran blir engagerad för att skriva Eriks memoarer, men Erik som känner sig hotad och vet att någon traktar efter hans liv dör innan memoarerna är färdiga...
Här återkommer det upplägget, som användes i "Skulle jag sörja då...", med att flera av de inblandade får berätta sin egen verision av händelseförloppet. Intrigen är väl igenomtänkt, men gåtan är ändå relativt lätt att lösa. På sidan 176 har man fått alla de nödvändiga ledtrådarna och har man bara inte glömt några viktiga ord från början av boken, så är lösningen helt självklar. Dessutom är det para en person som har ett rimligt motiv.
Detta är den tionde och sista deckaren i serien om familjen Bundin. De återkommer dock i mindre biroller i flera av de senare deckarna.
Huvudpersoner: Erik Fricks, f.d. filmstjärna & Jöran Bundin, fil.dr. i historia
8 poäng (2009-06-07)