Berthelius, Jenny, 1968, . . .kom, ljuva krusmynta [detektivroman]:
[180 s.] "Mannen som kallar sig Toni" har nu fått sitt arv efter den mördade Beata Lovén. Han har fått överta både lägenheten, med dess hela överflöd av prydnadssaker, och sommarstugan vid stranden i Domsten, mellan Helsingborg och Viken. Lägenhetens innehåll ska han sälja och och även huset där lägenheten ligger. Det enda han tar med sig är en leende gipsbyst av Caligula och ett foto av en kvinna, som han aldrig sett tidigare, och flyttar ut till sommarstugan. Men allt är inte frid och fröjd. En påstridig dansk mäklare som säger sig ha hört att stugan är till salu, dyker upp och talar om att en antikhandlare från København är spekulant på huset för sin dotters räkning. Samtidigt börjar det dyka upp lappar med hotelser från någon eller några som vill att han lämnar Domsten omgående. Och det dröjer inte länge innan det första attentatet mot hans liv genomförs, och den sköna simskollärarinnan Krusmynta, som räddar hans liv, i rena förskräckelsen flyttar in hos honom...
Detta är en rejäl kvalitetshöjning från debutromanens "kioskdeckarnivå". Det här är en detektivroman, som genremässigt ligger nära rysaren. Handlingen utspelar sig i västskånsk miljö, i och omkring Helsingborg, med ett kapitel förlagt till København. Spänningen hålls på topp från första till sista sidan. Romanen, som kanske egentligen mest är att anse som en rysare, snuddar vid deckargenren tillräckligt mycket för att jag ska räkna med den bland deckarna, Läsaren får tillräckligt många pusselbitar för att kunna ana sig till det mesta av lösningen, även om man aldrig kan bli 100% säker på hela lösningen, innan mördaren avslöjar sig med ett sista mordförsök i det sista kapitlet.
OBS! Det är viktigt att du läser debutromanen "Mördarens ansikte" innan du läser den här, för att ha bakgrunden till det som nu händer.
Huvudperson: "mannen som kallar sig Toni" (Henry Martins), arvtagare
8 poäng (2010-09-07)