Bolinder, Jean, 1967, Skulle jag sörja då... [detektivroman]:
[188 s.] Den lovande poeten Lasse Johansson blir nedstucken med en värja i vestibulen på Restaurang Fimmelstången i det skånska fiskeläget Paulskov. (Likt sin 1600-tals-namne Lasse Lucidor på Källaren Fimmelstången i Stockholm). Åtta personer finns i närheten och samtliga har haft möjlighet att begå mordet utan att bli iakttagen av någon av de andra...
En briljant upplagd pusseldeckare, där alla inblandade bidrar med sina egenhändigt nedskrivna berättelser om vad de gjort, sett och tänkt. Alla ledtrådar finns med, men man måste vara mycket uppmärksam på detaljerna och de små motsägelserna mellan de olika berätelserna. Läsaren får en andra chans att lösa gåtan, när professor Bohman i slutet går igenom alla berättelserna och ger några tydliga fingervisningar om vad som bör uppmärksammas. Det finns även en karta över samhället och en ritning över brottsplatsen, så den uppmärksamme läsaren har alla förutsättningar att lösa gåtan. En strålande deckardebut!
Jean Bolinder har varit en av mina favoritförfattare, ända sedan jag läste honom första gången på 1970-talet, och det känns lockande att nu läsa om alla hans tidiga böcker.
Huvudpersoner: Bror A. Bohman, professor emeritus, Gustaf Nilbjörn, kriminalkommissarie, Jöran Bundin, journalist & Marianne Bundin, hemmafru
9 poäng (2009-05-19)