Förlag:
Almqvist & Wiksell / Gebers Förlag AB (Stockholm)
Tryck:
Almqvist & Wiksell Boktryckeri Aktiebolag, Uppsala 1954
Bindning:
Häftad
Format:
138 x 212 x 18 mm
Omfång:
223 sidor
Omslagsillustration:
Eva Lindstedt-Nordenson
Förlagets text:
»Polis och doktor mesamma till Postmästargatan 3! Döa fruntimmer och tokiga också!»
Gårdskarlen Pontus fångade situationen i ett nötskal när han stövlade in till polisen i Bystad med denna lakoniska vädjan. Sedan visade det sig förstås att »döa fruntimmer» inskränkte sig till Vera Ek i Provinsbanken och de »tokiga fruntimren», alias städerskan Hulda och hennes dotter, återfick förståndets bruk sedan de repat sig efter chocken då de funnit vackra Vera mördad vid skrivbordet.
Men varken de eller någon annan i Bystad kunde riktigt få i sitt huvud att hon – som lokalpressen antydde – bragts om livet av sin fästman. Kamrer Almström var känd som en vänlig och fridsam man. Men hur skulle man förklara hans försvinnande och den dimbildning av lögner som omgav det?
Döv för alla gliringar om »söl» satte kommissare Momberg metodiskt igång med utredningen och snart började mysterierna avlösa varann: ett bankrån, en eldsvåda, en dödskörning, inblandning av främmande makt . . . Momberg fick ge sig ut i ur och skur denna regniga sommar. Helst begav han sig till kapten Guy Burg på Löfvik, där han vid kulinariska utsvävningar lyssnade till vännens uppslagsrika om också något löst fotade antaganden.
De olika brotten började teckna ett meningsfullt mönster och efter pressande förhör med bankpersonalen och andra misstänkta lyckades han med hjälp av en enda felsägning från brottslingen överbevisa Vera Eks mördare.